-
fylld med ångest. Känner hur det trycker på bröstet och jag vill faktiskt bara skrika men vem fan hör mig? Jag förstår inte hur jag kunde vara så jävla dum och skaffa mig en lägenhet när jag vet hur dåligt jag mår om jag stannar här för länge. Det är inte första gången det här händer. Och jag har börjar fundera på om det kan vara höst deprission men det kan det ju inte med tänke på att jag älskar höst och vinter. Det beror på att jag inte har någonting här att hämta förutom jobb och skola som håller mig här just nu. Människorna här är värre än alla självupptagna stockholmare. Visst finns det några som är bra men JAG VILL INTE BO HÄR LÄNGRE! När skolan är slut ska jag se efter om jobb i Stockholm och jag bara hoppas på att Gud är på min sida då. Jag klarar inte av småstäder..
nej, Fy åt helvete med allting.
Kommentarer
Trackback
