Kärlek oj denna kärleken. Vet ni vad kärlek är? För det vet faktiskt inte jag. Har det med den där pirrande känslan i magen att göra, eller är det själva grejen med handsvätt innan killen tar ut en på en dejt? Jag har haft förhållanden, både bra och dåliga. Långa och korta. Det var nog inte kärlek, eller jo visst var det kärlek, men igen, vad är kärlek? Jag blev van! Det farligaste som kan hända en människa är att människan bli van. För när du blir van så är du förlorad. Du skall alltid sträva efter mer ( och inte i överdrivna mängder utan bara det du vet att du kan få mer av! Blir aldrig van) för lycka kan man inte få förmycket av.
Jag känner många tjejer som har blivit vana och jag blir ledsen när jag får höra vad dom utan medvetande står ut med.

En tjej, hon är ung och vacker. Alltid glad och säger vad hon tycker. Men när det kommer till hennes kärlek så är hon förlorad. Hon accepterar svek och förstår inte hur fel Han ofta har när han ger henne skulden för någon han själv har orsakat. Det har gått så långt att det kan vara så att han tappar glaset i golvet och i slutändan ber hon om ursäkt för att han tappat glaset. Det förstör mig inombords. Hur mycket jag än försöker få henne att inse sanningen och  råder henne så är det som att prat med en vägg.

Att tillåta en människa trampa på en och misshandla en psykiskt är inte okej!  Jag vet vad jag pratar om. Min första pojkvän hjärntvättade mig. Jag sa upp min vänskap med alla mina vänner och vände mig emot min egen familj för hans skull. Kärleken jag fick av honom hade han i sin handflata. Med varje gång, varje gång han blev arg så intalade jag mig själv att det var mitt fel. Och jag tänkte ofta - hade jag inte gjort si och så, så hade han aldrig blivit arg. Det är mitt fel!
Om jag inte älskar mig själv, hur ska någon annan då kunna älska mig?

Min andra pojkvän kunde försvinna i veckor utan att jag ens fick reda på vart han var. Jag oroade mig tills jag hade slitit av mig allt hår på huvudet. Varje gång telefonen ringde eller pep till så slängde jag mig över den i hopp och längtan om att det skulle vara han. Han undanhöll mig för sina föräldrar och ville helst inte att hans vänner skulle veta att jag existerade. Varför? -"Dom har inte med det att göra". Jag intalade mig själv att det var en logisk förklaring. Men nu på efterhand tänker jag mest What the FUCK! Om du är med någon vill man väl endå att hela vida världen ska veta det och man skämmer bort personen när man pratar med sina vänner. Jag skröt om honom till mina vänner så mycket att dom tröttnade på att höra om min lycka!

Det är svårt att lyssna till någon annan när man hamnar i en sån situation som jag och många andra tjejer har varit/är i. Det är farligt att bli van. Hur kan man låta sig själv bli van vid psykisk misshandel och natter av sömnlöshet? Är det så du vill leva?

-"Jag älskar honom", ställ sen dig frågan varför älskar jag honom?!

Älskar du hur han alltid får sina problem att bli dina?
Älskar du hur han alltid låter dig vara sömnlös, orolig, ensam?
Älskar du hur han undanhåller dig för sina vänner och familj?
Älskar du hur han blir arg på dig om du inte gör som han vill?

Är det kärlek?

- Vi har så mycket fina minnen och han förstår mig!

Minnen har du hela livet på dig att samla.
Om han förstår dig borde han veta att det han gör mot dig förstör/sårar dig.
Minnena du har med honom nu gör dig glad/lycklig när du tänker på det. Men allt dålig han får dig att känna då?

- Han är det bästa som har hänt mig.

Hur hade du behandlat dig själv om du fick bestämma?
Nöjer du dig med det du har nu trots att du gråter om nätterna?
Är det okej för dig att alltid behöva tänka på vad du säger/gör för att inte göra honom arg?

Det är inte farligt att gå vidare, det är jobbigt och det är svårt men det är inte farligt.
Det jobbiga med att gå vidare och släppa en vana är att man tyvärr saknar och längtar men du kommer må så bra och älska dig själv mer än någonsin när du själv, för dig själv inser vad du är värd och personen inte var i närheten av att ge dig den uppskattning/kärlek du egentligen skall få!


När du älskar dig själv, kommer du bli älskad som du förtjänar!
Du älskar inte dig själv om du ber om ursäkt för någonting du inte gjort!