Ibland måste en människa få känna sig ensam. Inte ensam på ett dåligt sätt utan ensam på ett bra sätt. Jag känner mig ensam. Jag saknar det jag inte har trots att jag inte vet hur det känns att ha det jag saknar. Jag saknar drömmar och verklighet i det som inte finns eller kommer finnas. Jag tror nog att det bara är jag som förstår vad jag menar just nu men jag skriver av mig iallafall. Ensamhet är inte svårt. Det svåra är längtan. Jag längtar idag och jag kommer längta imorgon med, jag kommer längta hela mitt liv tills det att jag fått det jag längtar efter trots att jag inte vet exakt vad det är jag längtar efter. Jag saknar att sakna och jag längtar efter att kunna sakna på riktigt. Jag längtar efter det som många fruktar.