Herregud, det är inte lätt att vara jag. Det börjar redan på väg till bussen, först och främst finns det två polacker som tittar och ler med ståfräs varje morgon när jag går förbi. Sen på bussen får jag slappna av i ungeför 20 minuter sen går han på i skogsby som kind of are in to me med tanke på att han försökte få mig att åka till Borgholm för att fortsätta prata när jag jobbar i stan. Men han är söt så det gör ingenting. Sen inne i stan har vi pressbyråkillen som älskar att ta betalt för mitt kaffe. Jag blir alltid erbjuden en bulle på köpten men inte vill jag ha en BULLE! Nej tack! På jobbet kommer det in skumma killar som vill att jag ska testa underkläder så dom ser hur det sitter. ÖHM? När jag slutar vid sex tiden så har jag en stalker på cafecorner  som slickar rutorna när jag går förbi. OCH PÅ BUSSEN HEM så är det frid och fröjd om man bortser från flyktingarna som sitter längst bak och spelar red wine med bobban på en trasig mobil från 2001!  DÖÖ!


Jag menar, är man jag så är man.

Snart ska jag sova, hörs imorgon. PUSS!